virvelvindenochjag

I min mun känner jag smaken
Så kom tillbaks in
Mot min hud du bränner med handen
Så märk mig till din 
och jorden den snurrade ännu ett varv
och vinter får minnen att blekna ibland
men just här står tiden still

jag lyssnar på Kristian Anttila. Han sjunger om körbär och jag visst tror jag som vanligt att alla låtar handlar om oss. Det tror jag hela tiden. Som om vi var menade redan för hundra år sen
nu räknar jag varje dag tillsammans, (311)
vi går hand i hand och ser körsbärsträden blomma
min hand känns så liten försvinner i hans stora.

Vi är som körsbär körsbär
Fallna och pallade men vi är två
som körsbär körsbär

I mitt rum blandar vi löften 
med kuddar, och drömmer 
i ditt liv en sommarkatt men ändå
Jag var hög på bomull och lov 
och jorden den snurrade ännu ett varv
och vinter får minnen att blekna ibland
men just här står tiden still