ett hjärta som slår som ditt gör det går på för det får aldrig nog

Det som gör kärleken så spännande är att man ständigt överraskas. För hur jag än vrider och vänder, följer rutiner eller jobbar på, så händer någonting hela tiden. Och han känner mig. Bättre än jag själv gör. Han vet om jag är ledsen långt före, han vet hur han ska göra mig glad.
Jag har varit ledsen ett tag. Det är så svårt med vänskap och alla banden man måste smörja. Jag vet inte hur man behåller vänner, jag vet inte hur man blir delaktig istället för att bara vara "partyts ljus". Jag försöker, och ingen gillar reslutatet. Inte ens jag.
Han pratar med mig om saker som jag gör. Hur jag imponerar och gör honom stolt. Han tittar förvånat på mig när jag klarar På Spåret frågan redan på 8 poäng. Säger till sina vänner att jag är begåvad, skrattar åt mig, med mig, för min skull.
Det är det som är så fint med kärleken. Man hittar nya sidor hos varandra hela tiden.



Förra helgen köpte vi italiensk mat och satte oss i en solstol ute på landet i hans sommarstuga. En gammal midsommarstång stod kvar vid det frusna vattnet och solen värmde oss från sin höjd. Vi drack coca cola och skrattade tills vi insåg att det var ju inge vidare picknickväder det här inte. Det var ju svinkallt! Så in i lilla bilen och lägga oss under täcket i vårat palats istället. Ingen besvikelse, inga krav. Bara kärlek. Hans ögon som fastnar i mina.




Får mitt liv ett lyckligt slut vet jag precis vem det beror på.

och när hon vakna satt en lapp i hennes panna "Nu vet du allt om ingenting, din jävla sopa"

min finaste relation jag någonsin haft är inte längre en relation visst.
det handlar inte om min virvelvind, utan min syster.
det är tyngre än man tror, trots att hon säger att vi haft det såhär hela tiden.

RSS 2.0