helt nära dej
Igår kom hösten. Det blåste så det susade i skorstenen. Jag låg hemma med sjukskrivet pekfinger och tittade på dokumentärer och kände mig ledsen för att den bästa sommaren var slut på riktigt nu.
För åtta år sen sa min hjärtekrossarsoldat att man blir ledsen på hösten. Så jag blev det. Jag gjorde som han sa.
Nu har jag snart varit förlovad i ett år. Tänk att jag hittade dig, och att du hittade mig vid den där bankomaten i staden som jag trodde jag skulle hata föralltid. Tänk att du kom och räddade mig. Min hjärtesoldat.
Det är märkligt det där, hur man funkar kemiskt med vissa människor. Med andra inte alls.
Jag blir rädd ibland när jag tänker att om jag inte känt som jag gjorde för dig direkt, och du inte känt samma sak hade det här livet aldrig varit. Jag hade kanske bott i en annan stad, haft andra vänner, gjort andra saker, men jag hade aldrig träffat dig igen. Tanken blir ett hål i mig. Tänk om jag aldrig hade träffat dig igen.
Din parfym luktar gott. Den sitter kvar i lakanen nu när du är bortrest. Jag sover med dubbla täcken, ditt närmast kroppen. Tänker att det är du. Tänker att snart är du hemma igen.
För åtta år sen sa min hjärtekrossarsoldat att man blir ledsen på hösten. Så jag blev det. Jag gjorde som han sa.
Nu har jag snart varit förlovad i ett år. Tänk att jag hittade dig, och att du hittade mig vid den där bankomaten i staden som jag trodde jag skulle hata föralltid. Tänk att du kom och räddade mig. Min hjärtesoldat.
Det är märkligt det där, hur man funkar kemiskt med vissa människor. Med andra inte alls.
Jag blir rädd ibland när jag tänker att om jag inte känt som jag gjorde för dig direkt, och du inte känt samma sak hade det här livet aldrig varit. Jag hade kanske bott i en annan stad, haft andra vänner, gjort andra saker, men jag hade aldrig träffat dig igen. Tanken blir ett hål i mig. Tänk om jag aldrig hade träffat dig igen.
Din parfym luktar gott. Den sitter kvar i lakanen nu när du är bortrest. Jag sover med dubbla täcken, ditt närmast kroppen. Tänker att det är du. Tänker att snart är du hemma igen.
Hösten är inte så jobbig längre. Inte på så vis att jag vill slita ur min själ från kroppen. Inte på så vis att jag vill gräva ner mig i en grop och lyssna på streets of philadelphia.
Nu klarar jag den ganska bra. Blir det jobbigt tittar jag på prinsessan Dianas begravning på youtube så jag får gråta. Sen gråter jag lite till över något annat. Hur många som dog i Titanic, Estonia, World Trade Center. Utöya. Jag gråter över döden, gråter när jag tänker på hur pappa såg ut på farfars begravning, gråter när jag tänker att mina syskon och föräldrar kommer dö en dag. Jag lägger in låtar på min dödenlista på spotify och sen har jag gråtit färdigt. Då är jag redo igen.
Nu klarar jag den ganska bra. Blir det jobbigt tittar jag på prinsessan Dianas begravning på youtube så jag får gråta. Sen gråter jag lite till över något annat. Hur många som dog i Titanic, Estonia, World Trade Center. Utöya. Jag gråter över döden, gråter när jag tänker på hur pappa såg ut på farfars begravning, gråter när jag tänker att mina syskon och föräldrar kommer dö en dag. Jag lägger in låtar på min dödenlista på spotify och sen har jag gråtit färdigt. Då är jag redo igen.
En tröja hänger över dörren som ett bevis på att du nyss var här.
Den luktar svagt av dig, är formad efter dena axlar fortfarande.
På kvällen ligger du på min arm och jag läser högt ur mina bästa böcker. Du somnar till och jag väcker dig när du måste höra på författaren. Sen skedar jag dig och vi vaknar ansikte mot ansikte. Du kysser mig på morgonen och jag kryper ner och kramar dig fem minuter extra innan jobbet.
Den luktar svagt av dig, är formad efter dena axlar fortfarande.
På kvällen ligger du på min arm och jag läser högt ur mina bästa böcker. Du somnar till och jag väcker dig när du måste höra på författaren. Sen skedar jag dig och vi vaknar ansikte mot ansikte. Du kysser mig på morgonen och jag kryper ner och kramar dig fem minuter extra innan jobbet.
Du är det finaste jag vet.
