virvelvindenochjag

Jag vill bara ha frid. Inre frid och yttre frid. Det här kriget har varat för länge och utan ord går jag under. När ingen vill prata med mig för någonting som jag inte ens vet att jag gjort så går jag faktiskt sönder.
Det här förstör alla mina relationer. Jag vet varken ut eller in, och i mitten sitter virvelvinden. Stackars stackars virvelvinden som får dras med åskmolnet mig. Ångestmig. Dumma mig. Mig.

Ge mig frid.

Vad lustigt det är ändå. När ens tunga bara låser sig, trots att den kunnat prata med och om honom i 800 dagar. Jävla tunglås. Jävla ångest. Jävla svarta moln.
Och när tungan varit låst i två hela dagar känns det plötsligt svårt att börja igen. Vad är det här? Varför är det så svårt när vi är så enkla och självklara? Eller är det just det?

Hur ska han förstå att jag älskar honom så jag ibland blir rädd för min egen själ,
nu när tungan låst sig?
Varför ska andras sorg påverka mig så mycket
och Varför
snälla varför
kan jag inte få en solig semesterdag för?

Hej dagboken. Det var längesen jag skrev i dig. Förlåt. Det har varit så mycket annat. Så mycket och så ingenting.
Idag hittade jag ett sexklöver. Jag hoppas det betyder sex. fniss.