virvelvindenochjag

om tre veckor var det exakt tre år sen vi krockade med varandra utanför den där bankomaten. Det har varit en sån fantastisk tid att jag ibland stannar upp och inte tycker jag har varit värd det alls.
Det var en sån varm försommarkväll då och jag saknade ingenting men ändå något betydande. Och sen fann jag allt det i dig, och jag blev hel. Jag växte upp och blev precis den jag alltid velat vara. Jag blev vuxen. Min diamon hittade sin slutliga skepnad. Min själ bestämde sig.
Det har varit tre fantastiska år och tre konstiga år. Det har hänt så mycket. Jag har förlorat vänner, funnit nya. Blivit uppsagt och börjat på ett nytt jobb. Hatat mitt jobb, älskat mitt jobb. Hatat alla mina vänner, älskat dom.

Jag har vuxit så mycket i mig själv att jag ibland känner att jag vuxit ifrån allting annat. Att jag inte pratar likadant. Jag skriver inte likadant, jag skrattar inte åt samma saker. En verklig mognad har lagt sig över mig, och jag vet att en del av er hatar den mer än någonting annat.
Men jag älskar att jag är som jag är idag. Att jag inte längre vill skratta på andras bekostnad, att människor jag inte känner och deras liv inte berör mig alls.
Mina dagar med tårar och funderingar har blivit så få att de är ytterst sällsynta. Plötsligt började jag se färger och mening.
Men för den sakens skull vågar jag inte säga att de försvunnit helt. Nu har jag varit instängd i mitt hem i en vecka och inte orkat någonting. Det är stökigt och jag är trött. Jag är tjock och jag vill verkligen inte ha med folk att göra.
är man bortskämd om man vill vakna fantastisk varje dag?

Vi har haft ett ryck nu, jag och min älskade virvelvind. Inte ett "nu är det bara vi-ryck". nej, tvärtom. Nu är det alla andra. Så jag har rest land och rike för att träffa vänner som jag inte sett på så länge, och jag ska iväg den här helgen också. I veckorna har han varit på resor med jobbet, och vi möttes i dörren på fredagen innan tåget till nästa destination gick.

Och nu är vi äntligen hemma båda två igen efter fem hektiska veckor, och jag känner i varenda nerv i kroppen att det var för lång tid ifrån varandra. Min själ har skrikit och stretat efter näring. Och nu är vi tillbaka här igen i vårat fina palats, men min själ spelar ett spratt med mig. Den straffar mig för jag lät min älskade vara ifrån mig så länge. Så nu stänger jag in mig och drar ner persiennerna. Bara idag också. Imorn är min kropp i frid och jag vaknar fantastisk. Eller hur?
Och virvelvinden, att jag fortfarande blir helt pirrig av dig, det ÄR fantastiskt.

jag ska vara som bergen
jag ska vara som vattnen
jag ska vara som färger
som bara syns på natten
jag ska vara som bergen
du är en glasbit i sanden
det radioaktiva regnet
du är olja på stranden
jag förvandlar dig till damm
här kommer bot
här kommer bättring
med ett omtänksamt tvång