en sjuk en.
Den här bedövande huvudvärken. Den knäpptysta tystnaden. Rastlösheten som skaver i mig.
Jag är sjuk igen. Mitt immunförsvar har nått en sämstanivå. Jag tappar håret, det går av på mitten. Mina försök till nya långa naglar blir frasiga och går av. Jag är blek. Det bolmar upp finnar på min rygg. Jag har snorat så mycket att jag tror det hamnat långt bak i nacken.
Det är en sorgens dag i min kropp, för jag blir så ledsen av att inte ha nåt sammarbete med själen och hjärnan. Att kroppen säger nej men hjärnan säger ja. SÅ jag tränar och äter konstigt och blir sämre. Lever i en katastrofalt ond cirkel. Unnar mig inte att bli frisk i för jag vill inte missa mer på jobbet. Härdar tills huvudet exploderar.
Virvelvinden är på mässa i malmö. Imorse sov vi ihopslingrde och halvvakna mellan klockan sex och åtta. Jag klibbade fast på hans lår, och han på min axel. Nu när han är borta känns dagen overkligt lång. Men jag klamrar mig fast i dimman. Sover bort timmarna. Tittar på film. Längtar till helgen. Längtar till våren. Vill bada i havet. Vill ligga i solen.
