virvelvindenochjag

Det är märkligt hur man kan bli så ensam över bara en dag. Hur en händelse kan förvrida allt. Men nu sitter jag ensam och svartsjuk och klarar inte av att läsa hur bra det varit eller hur kul de har det hela tiden. Framförallt hatar jag deras skriverier om hur de ska ses och göra saker på facebook så jag kan läsa och våndas över att inte alls vara bjuden. Det är ju för fan inte jag som gjort fel!

På torsdag är det långledigt. Virvelvinden har lovat att köra runt mig i sin bil. Det är det bästa jag vet. Som LeMarc sjunger "vi kör hela natten för jag vill se var't alla vägar tar slut". Åh. Roadtrip i mitt hjärta. Jag ska se till att vi stannar på alla småvägar och gör förbjudna saker och sen kanske vi köper en glass på ett risigt väghak och kanske kanske att vi lyckas få ordning på radion i bilen så vi kan lyssna på min nya favoritlåt hela vägen (trots att han avskyr den).

Igår tittade vi på 90-tals film. Nittiotalet in my heart. Skrattade så vi grät och med honom känns saker lite enklare igen. Det är så skönt när han sätter ord på saker som jag inte kan uttrycka mig i.
Så när inga vänner vill vistas vid mig så har jag min syster och min virvelvind. Och ni är ju faktiskt mina starkaste och bästa. Det har ni ju varit hela tiden.

Tanken var ju att den här bloggen skulle handla om just virvelvinden och jag, men i den här lilla lilla staden med långa handelsgatan så är det svårt att bara tänka oss själva.
För en sak leder ju alltid till en annan och helt plötsligt är jag helt ensam. Fast det är jag ju inte heller. Jag förlorade min syster och erövrade henne tillbaka. Jag har min virvelvind. Men alla andra är borta
"jag har inga vänner kvar
visst är livet underbart"

Så mina f.d vänner åker allesammans till sthlm utan att höra med mig och sen lever dom livet och allting är hela tiden så himla KUL. Och jag kommer på mig själv med att bli svartsjuk. För när vi var där så slutade det med att alla blev osams och började gråta (utom jag förstås för jag tror jag har järn i mina ådror) och jag var inte ledsen alls utan bara arg för att en tjej i fråga, vi kan kalla henne S, fick alla att bli såhär arga och ledsna. Där stod jag med mitt järn och tröstade mitt i sthlm och försökte hålla humör och allt det där uppe. Men sen väljer dom S och jag blir ensam bland tusen.

Det är som att allting jag deltar i är så himla tråkigt och jag har ju heller inte skitkul med dom. Så jag är väl glad kanske att de äntligen får släppa loss och slippa mig och allt sånt där som man inbillar sig. Fast egentligen vet jag att det är tvärtom, för nu slipper ju jag.
Men vad gör jag nu då? Hur ska jag träffa vänner, hur ska jag börja skratta igen?
Virvelvinden bjuder till och jag träffar hans kompisar men jag förlorade självförtroendet mitt i allt det här och allting känns påklistrat och dumt bara. Jag känner mig dum. Jag känner mig tråkig och det har jag aldrig gjort förut.

Men en sak leder ju som sagt till en annan och jag har ju faktiskt på eget initiativ börjat spela innebandy i ett lag som jag trivs med och kanske är det där mina pärlor väntar. De måste ju finnas nånstans.

Under tiden försöker jag att inte tynga ner min virvelvind med allt det här som gnager, men det är svårt. Det är svårt att vara glad när man inte är glad.
Och mitt i allt det här själsliga upproret i mig så dricker jag och virvelvinden vin med hans kompisar och kommer in på en diskussion där jag inbillar mig, just pga detta med osäkerheten och allt det där, att han dumförklarar mig. Det har aldrig hänt förut. Att jag känt så. Och jag vet att det inte är så, men jag tror ju att hela världen är emot mig och att allt jag gör är fel. Stackars virvelvinden jag vill inte skälla.

Nu ska jag ut och leta efter mitt självförtroende igen. Jag vet ju att jag är bättre än såhär.

Det är över nu
Och jag som aldrig gillat nostalgi
Jag gråter nu
Så släck mitt ljus
Över nu
Och jag som alltid ville vara fri
Vill fångas nu
av din sköra röst
som alltid sprack
när du behövde tröst

Stanna hos mig
Du är allt jag har
Stanna hos mig
Du är allt jag har kvar

Det är över nu
och 1000 kalla tysta dagar
En plats ett slut
Så släck mitt ljus
Över nu
Och ensam har jag dofterna kvar
Som ett tårögt barn
har du gjort mig svag
Det enda som gjorde mig till jag…

Stanna hos mig
Du är allt jag har
Stanna hos mig
Du är allt jag har kvar

Som igår (hjärta) imorgon
När imorgon blir idag
Som igår (hjärta) imorgon
Du är allt jag har kvar…

Jag känner migs å fruktansvärt okontrollerad. Ena sekunden vill jag bara skrika ut till hela världen hur glad jag är. Tacksam och stark. Hur glad jag är för alla som finns i mitt liv. Jag vill bara att virvelvinden ska ligga på mitt bröst och prata om jobbet, sina kompisar. Planera in helger och semester.
Och andra sekunden vill jag inte prata med någon. Inte ens se någon i ansiktet. Vill gömma mig i ett hörn för jag är så liten och osynlig. Känner mig konkurrerad av alla i hela världen och vet att jag aldrig kommer vinna. Blir orolig för att jag kommer sluta ensam och gråter till Lykke Li.

Jag gillar det inte alls. Jag älskar att ha kontroll. Utan kontroll är jag ett vrak.

Och som ett vrak så blir jag så orolig att jag är elak. Ibland tappar jag bort mig fullständigt och vet inte om saker jag säger uppfattas som elakt eller snällt. Jag vet ingenting.
Idag är en sån dag. Jag vill inte prata med någon. Inte planera. Inte göra, inte tänka. Men så kan jag inte vara. Jag kan inte vara sån på jobbet och inte hemma. Det vinner jag ingenting på. Och jag blir trött av att göra mig till.

Men nu kom han hem. Virvelvinden. Så han får trösta. Det är han så himla bra på. Gud va tacksam jag borde vara. Tack. för att du stannar.

Vad konstigt det är med vänskap ändå. Svart och vitt liksom.

Tänk om Veronica Maggio hade släppt den här skivan för fyra år sen istället. Då hade jag nog lärt mig mer om hjärtesorg än jag vet idag. Jag hade vetat allt. Den är så klok att jag får en klump i magen.
Men bättre sent än aldrig.

Jag har hittat tre nya favoritlåtar på bara nån månad.
Anna von hausswolff - Old beauty, du kan nu dö
Lykke Li - Sadness is a blessing
Veronica Maggio - Satan i gatan (hela skivan)