virvelvindenochjag

Det är märkligt hur man kan bli så ensam över bara en dag. Hur en händelse kan förvrida allt. Men nu sitter jag ensam och svartsjuk och klarar inte av att läsa hur bra det varit eller hur kul de har det hela tiden. Framförallt hatar jag deras skriverier om hur de ska ses och göra saker på facebook så jag kan läsa och våndas över att inte alls vara bjuden. Det är ju för fan inte jag som gjort fel!

På torsdag är det långledigt. Virvelvinden har lovat att köra runt mig i sin bil. Det är det bästa jag vet. Som LeMarc sjunger "vi kör hela natten för jag vill se var't alla vägar tar slut". Åh. Roadtrip i mitt hjärta. Jag ska se till att vi stannar på alla småvägar och gör förbjudna saker och sen kanske vi köper en glass på ett risigt väghak och kanske kanske att vi lyckas få ordning på radion i bilen så vi kan lyssna på min nya favoritlåt hela vägen (trots att han avskyr den).

Igår tittade vi på 90-tals film. Nittiotalet in my heart. Skrattade så vi grät och med honom känns saker lite enklare igen. Det är så skönt när han sätter ord på saker som jag inte kan uttrycka mig i.
Så när inga vänner vill vistas vid mig så har jag min syster och min virvelvind. Och ni är ju faktiskt mina starkaste och bästa. Det har ni ju varit hela tiden.