virvelvindenochjag

Kryper ner hos virvelvinden och han klappar mig över håret. Önskar jag brann lika mycket för alla jag älskar, men det tar liksom bara stopp. Jag har glömt hur man är en normal kompis. Jag skyller på alla andra, jag skyller på att jag aldrig fått vara en del av den stora gemenskapen. Det är så lätt att skylla på alla andra.

Nu måste jag få håret klappat igen. Det gör mig hel ikväll.