vara vänner
Igår spelade allra finaste Håkan Hellström en av de mest bejublade konserterna i svensk musikhistoria i göteborg. Jag var inte där. Jag var i Halmstad och tittade på en comeback av en annan hjälte, roxette. Det var fantastiskt. Marie Fredriksson sjöng så hon knappt kunde gå efteråt. Cancern har väl satt sina spår i gusess, men gud va bra det var. Helt sanslöst.
Jag stod där med mina fina tösar och vi sjöng i det dova augustiregnet, vi sjöng att it must have been love, för det här är verkligen det finaste på länge.
Nu är jag hemma igen. Hemma och känner mig kvävd av min egen oförmåga att inte kunna kramas, inte kunna visa uppskattning, inte kunna visa hur glad jag är att jag får vara en av dom, känslan av att aldrig vara vän nog att det ska bli naturligt att prata i telefon med varandra.
Varför kan inte jag få vara en naturlig kompis för någon person någon gång?
om ni vill ha mig, nu kan ni få mig så lätt.
Jag stod där med mina fina tösar och vi sjöng i det dova augustiregnet, vi sjöng att it must have been love, för det här är verkligen det finaste på länge.
Nu är jag hemma igen. Hemma och känner mig kvävd av min egen oförmåga att inte kunna kramas, inte kunna visa uppskattning, inte kunna visa hur glad jag är att jag får vara en av dom, känslan av att aldrig vara vän nog att det ska bli naturligt att prata i telefon med varandra.
Varför kan inte jag få vara en naturlig kompis för någon person någon gång?
om ni vill ha mig, nu kan ni få mig så lätt.
Kommentarer
Trackback
