virvelvindenochjag

367 dagar.
Vi har passerat året. Vi satt i hans sommarstuga och åt grillat kött och drack billig skumpa. Levde primitivt och kissade bakom husknuten på en regnvåt gräsmatta. Spelade chicago och TP och skrattade åt andra par. Som om vi vore bäst i hela världen. Och hela världen ligger för våra fötter.
Det är märkligt det där med tid. Det är så enormt. Ett år. Känns som en evighet.





Nu ligger vi i hans slitna soffa och tittar på Golf. Jag avskyr golf men ställer kloka frågor och lägger ut analyser om spelet. Det enda jag finner intressant är att Anders Timell är Caddie åt mannen vi hejar på. Varje gång jag ser på Anders Timell tänker jag på hans utlägg om solkysst hår han pratade om i mix megapol. Så fnittrar jag och utbrister ÅH VA SOLKYSST FINT HÅR HAN HAR. Ja, du har sagt det nu, säger Virvelvinden.



Nu ska jag krypa ner under täcket. Vårat kylskåp har gått sönder förresten. Mjölken och yoghurten och smöret är varmt. Jättevarmt. Alldeles för rumstempererat. Därför får vi visst äta pizza idag. Ha ha. Åh va synd.