virvelvindenochjag

Ibland när han kommer hem från jobbet nästan flyger han in. HEJ ÄLSKLING skriker han alldeles för högt och springer fram för att pussa mig hänsynslöst. Jag fnittrar och försöker gömma mig men han hittar alltid till min mun och sen ligger vi och fnissar som två små barn.
Sådana löjligt barnsliga och fina stunder gör mig så stark. Vi tittar ut på regnet, sätter på en film om en låda och skrattar för den är så hemskt dålig. Du har lyckats igen, säger han och ler. När han ler åker överläppen ner lite så tänderna döljs. Han är den enda ja sett ett sånt leende på och jag tycker det är fantastiskt.
Jag önskar jag tog fler bilder på honom.

Jag längtar efter sommaren. Jag ser folk som tar studenten utanför mitt fönster. Jag hör hur folk skrattar och skrålar. Om jag bara kunde ha semester så jag fick göra detsamma. Göra nätterna till långa, njuta av värmen. Men jag lägger mig duktigt innan klockan är halv 10 och sover hela natten, cyklar upp för stadens längsta backar och infinner mig på min arbetsplats.
Ibland har jag musik i öronen.