de här är min tid

Min kropp är så trött. Jag hatar den här årstiden.
Fick jag välja själv skulle jag bara ligga kvar i sängen hela dagen med min fina virvelvind. Pilla ut hans lockar vid öronen och pussa hans skäggiga kinder. Tyvärr har jag för mycket på jobbet för att kunna spontansjukanmäla mig. Vore väldigt fint annars.
I helgen såg vi Daniel Lemma inne på en liten teater i grannkommun. Det var jättefint. Våran låt spelades och vi hade snöbollskrig klockan ett på natten. Jag fick en i nyllet och blev sur. Sen var kriget över. TILLS jag kastade en i huvet på honom. Då var vi vänner igen.

Jag har ett liv. äntligen äntligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0