virvelvindenochjag

Nu har jag klarat av en natt. Det känns jättejobbigt att han är borta den här gången. På radion idag spelade de Dusty Springfields You don't have to say you love me och jag fick lip i ögonen. Jag hatar att vi inte kan ringa för det är så dyrt, så jag väntar på ett mail. Jag kommer somna innan det arriverar och så får jag läsa imorn istället. Det gör inte så mycket. Bara jag får ett. Bara jag får höra att han lever. Jävla Tyskland.

Jag ligger på hans sida i sängen nu. Allting här luktar som honom. Min fina virvelvind. Om 3 veckor bor vi ihop på riktigt i våran lägenhet.

Men åh, vad jag saknar honom. Det är bara honom jag vill gå med i regn och motvind. Bara han.