virvelvindenochjag

Deppigt det låtit om mig ett tag nu. Usch.
Har varit lite ledsen över att all tid rinner ifrån oss men nu är vi påväg mot en nedförsbacke äntligen. Igår var vi och kollade på nya lägenheten. Hånglade i ett ekande tomt vardagsrum och mätte ut var våra möbler skulle stå, vilka tapeter vi vill ha, och vilken garderob som ska bli vems. Han får den stora. Fan. Men jag får Jocke Berg på väggen. Kompromisser.

Imorn är det (enligt mig) världens bästa konsert här i lillstaden. Ingen att gå med. Som vanligt. Hur många konserter kan man gå på ensam under sin livstid och när ska jag lära mig att jag inte kan vara ensam?

På söndag åker han igen. Tyskland den här gången. En vecka. Jag ska göra allt jag kan för att få våra sista dagar så underbara att han vill hem igen redan på måndag. fniss.