virvelvindenochjag

Så nu sitter jag här igen. Känner höstångesten komma krypande. Lyssnar på min "kärleksterapi" lista på spotify. Jag hatar att se all min tid försvinna. Jag försöker att göra saker isär från virvelvinden efter allt toffelsnack, men det gör mig så ledsen att inse att jag inte har någon att göra saker med. Så jag sitter ensam. Alltid ensam då, och jag är usel på att vara ensam. Älskar att vara själv, hatar att vara ensam.
Och jag VET, jag vet jag vet jag vet att det bara är att ringa. Men jag kan inte. Jag har ingen stake i mig alls. Så jag lägger mig på min älskade älskade virvelvind och andas in hans hud.

Igår tände vi en brasa och lyssnade på Norah Jones. La oss på en filt på golvet framför elden och han klappade mig över håret. Jag vill ligga där tills min kropp är förmultnad. Jag vill inte göra någonting annat alls.
Men så jagar sysslor ikapp oss och jag pussar honom på pannan. Han tittar på mig och säger; jag älskar dig. Det gör jag verkligen. Sen ler han så jag ser alla hans tänder och jag kan inte låta bli att pussa honom igen.

jag ska aldrig nånsin glömma hur det känns