om tiden vill ifatt

Nu har hösten träffat mig också. Jag blir ledsen när jag ser en hund ensam utanför ica, jag blir ledsen när jag lyssnar på musik. Jag blir ledsen av reklam på tv och jag blir ledsen av tiden som lurar mig.
Den lyckas varenda höst, tiden. Den springer ifrån mig. Plötsligt vaknar jag och det har inte blivit ljust än. Lyktstolparna låter min cykelväg bli synlig och jag hatar det. Det är inte mysigt med mörker. Det är hemskt.

Jag längtar efter honom hela tiden.
När jag är på jobbet, när jag kommer hem. När han handlar, när jag tränar, när han är borta, när jag är borta. Två sekunder känns alldeles för långt borta, för jag är lurad av tiden.
Jag tänker att jag är dum och konstig och besatt, för ingen annan verkar längta så mycket som jag efter nån man älskar. Ingen annan är lika galen som jag.

Öppna famnen och ta emot mej
Min hand är full av saknad och den längtar så
Detta är ett av dom sätt jag åtrår dej på


Jag sitter ihopkrupen på sängen och skriver i min bok. Men det går inte, den blir dyster när jag vill ha den glad, och jag hatar det. Jag vet varför, det är mörkret. Varför lyckas jag aldrig fly från det?
Vi är så uppbokade hela tiden. Ena helgen ska han iväg på golfresa med killkompisarna, andra veckan är han i tyskland. Sen är han i stockholm en vecka och sen jobbar han en helg.
Och jag, jag vill på konserter och jag vill dansa pulsen ur min kropp. Men jag vill göra det med någon, med honom, men i slutändan blir jag alltid ensam. För vi har blivit kallade tofflar och då måste man göra raka motsatsen.
Kan inte nån, snälla, ge oss tid. Vi får inte ens sovmorgon på helgen längre.

En måndagmorgon som du ska glömma
Skriver jag ett kärleksbrev du aldrig får
Detta är ett av dom sätt jag åtrår dej på

Halspulsen hamrar, hjärtat slår
Små, små vågor då och då
För att hålla kvar dom och komma ihåg
Räknar jag sätten jag åtrår dej på


Jag lyssnar på LeMarc på repeat. Jag har ont i blodet. Och varje sekund passerar det hjärtat, hjärnan, min fingertopp. Det värker i hela kroppen. Jag behöver sova, jag måste få vila tillsammans med honom innan min kropp exploderar.
Den här stan känns så fel på hösten. Jag vill bort med dig, min virvelvind. Innan tiden hinner ikapp igen. Vi måste lura den, vi måste hinna undan, vi måste skynda oss.

När vi blir gamla och kanske glömda
Ger jag dej dom ögonblick jag sparat på
Detta blir ett av dom sätt jag åtrår dej på
Bara ett av dom sätt jag åtrår dej på


Jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0