när tiden kom ikapp

Det är svårt med förhållanden ibland. Som idag. Vardagen gör mig galen. Så vi skulle låsa in oss och ta igen förlorad tid sa vi. Men självklart så ringer killkompisar och det måste man underhålla också. Liksom smörja banden. Och det var så hemskt länge sen, det vet jag också. Men timing då? Kan inte något i mitt liv bara ha perfekt timing någon gång? Om det snöar igen nästa vecka skjuter jag mig tror jag. För i den här staden händer ingenting.

3 veckor kvar till Paris. Tre veckor. Håll ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0