virvelvindenochjag

Det har blivit så svårt allting. Ena stunden står jag högst upp på berget och älskar allting, sen gör jag ett tvärdyk och gömmer mig för hela världen. DÅ vet jag ingenting om självförtroende eller styrka. Idag är jag sådan. Jag är liten, osynlig och svag. Och det som skrämmer mig lite är att jag är fullt medveten om att om virvelvinden inte jobbat i Danmark hela veckan utan suttit här hos mig istället skulle jag inte alls vara så ledsen över såna här skitsaker, men nu blir jag ledsen. Tänk om han skulle lämna mig! Tänk om jag tar så mycket för givet att han inte står ut, och tänk! Snälla hjälp mig tänka! Tänk, vem är jag egentligen? Känner mig som ett kaos. Kom hem nu. Hos mig är du verkligen overkligt fin.